Kenya….reisebrev
Lamu …jag jobbar idag från LAMU!….Lamu? Var är det? Hade inte ens hört talas om det innan jag skulle hit.
Jag sitter nu, söndag morgon sista helgen i oktober i en vacker snidat säng, på en takterass på en ö i Kenya.
Det är galet fuktigt. Det är varmt, nästan olidligt varmt redan klockan 7 på morgonen är det så varmt….klimakteriesvallningarna är lite extra påfrestande här kan man säga.
Då vi kom till Kenya för 10 dagar sedan så åkte vi från Nairobi med propellerplan upp till 1800 meter höjd till Masai Mara, Naboisho.
Flera av er har säkert varit där, och även varit på safari.
För er som inte har varit på safari och är nyfikna på det skall jag skriva lite. På bilderna syns ”flygplatsen” man landar på när man skall besöka Naboisho konservatet!
Det finns flera olika ställen i Afrika att åka på safari till. Några ställen ägs av staten, dessa ställen får man endast köra jeepen på vägarna. Man får inte dra offroad in på savannen.
Hit var vi åkte heter det det Masai Mara och är ett konservat där marken ägs av Masaierna. Masaierna bestämmer över marken och vi bodde i lyxiga tält inredda i rustik kolonial stil.
Mahogny och rotting. Supermysigt, fräscht och villt mitt i bushen, och vi körde på kors och tvärs över allt. Helt intill djuren med vår duktiga Masaikvinna Nash!
Det var bara vi som bodde på campen så det var superservice.
Jag skall göra lite reklam för företaget som arrangerar dessa resor bara för att de jobbar på ett lite annorlunda sätt. De samarbetar med Masaierna för att ta vara på djuren på savannen, ecosystemet och Masaierna. Så det är 530 landstycker som ägs av olika Masaiklaner, området är på 20 000 hektar. Det är 4 olika camper man kan bo på och dessa har lite olika stil.
95% av de anställda är Masaier. De kan savannen ut och in och vet hur djuren och naturen på deras marker funkar.
Det betalas ut en hyra till Masaierna från denna ecoturism så de kan fortsätta att leva som de gör.
Detta heter Basecamp Explorer. Man kan inte komma närmare naturen, djuren och in i bushen än detta! Kan absolut rekommenderas om du planerar safari!
Min favoritcamp var Wilderness Camp. Det är den vildaste, mest genuina old fashion safari camp man kan välja. Endast 8 tält, mitt i bushen.
Det första jag såg då jag satte mig i sängen var en gul spindel som kröp över överkastet. Det var naturstig utanför och när man går fram och tillbaks till tältet följer en masai med spjut med oss framför och bakom för att vakta. Djuren är i princip precis utanför dörren. Vi tog våra kikare och tittade på elefanter och babianer genom panoramafönstret (hela väggen) i tältet. Masaierna sitter utanför tältet hela natten för att jaga bort eventuella lejon. Det surrar av miljoner av insekter utanför på nätterna. Man kan höra djurläten, och på morgnarna massor av fåglar. Det finns fåglar med telefonläten…..låter som att ingen har tänkt svara i telefon!
Masaier är en etnisk folkgrupp som levde som nomader tills endast några få år tillbaks. Nu har de blivit mera bofasta och de har sina små Masaibyar. Man känner igen dom på deras smala långa kroppar, mörka hy och väldigt färgstarka kläder och smycken. Killarna går med spjut ute.
Från flygplanet kan man se massor av cirklar nede i ökenlandskapet.
När man kommer till en ”cirkel” på marken så ser man att det är massor av små lerhus som är byggda i en ring med en stor öppen plats i mitten. De har kor och getter och på nätterna är korna på den öppna platsen. Getterna blir instängda med nät runt hela och även med nättak så inte leopardena skall hoppa ned från närliggande träd och ta dom!
Masaierna har ett speciellt levnadssett där männen endast tar hand om korna och getterna. Något annat behöver de inte göra i sina liv. De kan ta sig från 1-4 fruar, och varje fru bygger sin hydda där mannen fritt kan välja var han vill bo/sova. När barnen i hyddan blir 6 år måste de ut av huset när pappa kommer på besök.
Masaikvinnorna gör allt annat i byn. De fixar/reparerar sina hus, hämtar vatten, (här finns inget vatten/el) De lagar mat, passar barnen, mjölkar korna, tvättar.
Masaierna är väldigt utsmyckta med smycken av färgglada plastpärlor (från Kina).
Kvinnorna sitter och gör bälten, armband, örhängen och halsband av dessa. Deras händer är riktigt arbetarhänder, de sitter rätt på marken i skuggan under något träd.
Det är skolplikt i Kenya så även masaierna blir utbildade, men de håller hårt på sin kultur, och klanledaren bestämmer hur de skall leva sina liv.
Varje cirkel/by är en klan. Klanerna har namn som Noshörning, Giraff, Lejon, Elefant etc. Och när de skall ha flickvänner och fruar måste tjejerna vara från en annan klan. De gamla masaierna äter endast 3 saker: mjölk, blod och kött.
Av de yngre har flera börjat att äta annat också nu för tiden, men då jag satt nede på ett kafé här i Lamu så kom ett gäng unga Masaikillar in (de sålde smycken till turister utanför) De slog sig ned vid ett bord, och tog in massa flaskor med MJÖLK!
De drack säkert en halvliter mjölk var, sen satt de och surfade lite på sina telefoner och gick igen.
Pojkarna får flickvänner i skolan och dessa gör smycken till killarna. Så om man ser en väldigt utsmyckad kille så betyder det att han har många flickvänner/fruar.
De har sånger och dansar. Och det är lite suggestivt häftigt att lyssna på. Den första campen vi bodde på het Wilderness Camp. Då vi kom hem på kvällen och det var blivit mörkt, ledde de oss ned till elden som de satt runt. Vi fick sätta oss med dom och plötsligt började dom sjunga för oss, 6-7 masaikillar.
Alla hade sina olika roller i sången, och med den sprakande elden i mitten och dessa sjungande stamfolk, som sjöng, stampade takten och stönade så blev det otroligt häftigt. Det var en välkomstsång till oss
Vi hade alla dagarna med oss en guide som var otroligt duktig! Duktig på djuren och fantastisk på att köra jeep på alla ställen där det var närmast omöjligt att ta sig fram.
Hon sa ”well, lets see what the nature have for us today!”. Vi hade henne helt själva och hon stannade till och körde nära allt vi ville se.
Jag kunde ligga bak i jeepen och fota om jag ville det. Kylväska med kalla drycker var alltid med. Vi behövde bara svänga upp från campen så var det horder med djur.
Zebror, gnuer, och gaseller sida om sida. Några giraffer stod och åt, ett gäng gamla bufflar låg och glodde på oss, elefanter, flodhästar, krokodil, babianer….alltså. Det var djur överallt! Sååå fantastiskt!
Det var inte så många jeepar runt i detta området, så om det var en speciell händelse som att en lejonfamilj hade tagit en giraff nere vid vattnet så var det ändå bara 4 andra bilar runt. Och vi var så nära som 8-10 meter från djuren. Helt otroligt.
Mammorna äter först, och när de är nöjda och glada får barnen äta. Detta var en familj på 3 mammor och 6 ungar. Den ena mamman satt och drack vid vattnet, och hennes ena unge kom till henne. Vilket skådespel…
Kolla vad mätt ungen är. Han nafsade och lekte på sin mamma.
Vi stod och tittade på en mycket gammal elefanthane som stod vid vattnet och åt av grenarna på ett träd. Han sträckte sin snabel upp och tvinnade runt en gren och rev av den för att äta. Han stod så en stund,
….sen gick han fram till stammen på trädet. La sin snabel runt stammen och tryckte!
Vi undrade vad han gjorde, och så med ett brak så knäckte han hela trädet!!!
Aporna i träden bredvid sprang nedför trädstammarna!!!
Och han kunde fortsätta äta på sitt träd lite enklare då, när det låg på marken.
Jag är tagen av allt jag såg på safari. Det är nog något av det häftigaste jag sätt. Gamar som festade loss på en död stinkande elefant, Lejon som hade tagit en giraff, en hyena i mörkret hade fått tag på rester efter gepardenas jaktbyte. Geparder som åt en gasell.
Just att befinna sig mitt i naturen, att få se djurens vardagsliv. De är helt ostörda då det är olagligt att jaga i Kenya. Så de är heller inte rädda för jeeparna.
Jag har varit en sväng nede i Shela, en del av Lamu där vi bor. I hela Lamu är alla gator smala smug.
Det finns nog inget system överhuvudtaget. En labyrint! Jag bestämde mig för att gå rakt in i labyrinten och chansa på att komma fram till dit jag ville. Det är bara att gå…och varje gång smuget delar sig är det bara att välja…höger eller vänster. Jag gick endast på riktningskänsla.
Då jag närmade mig ”centrum” dök det upp lite butiker, så då kunde jag fråga efter vägen ned till vattnet.
Jag har lärt mig vägen hem från vattnet.
De är väldigt vänliga här i Kenya. Verkligen. Men när jag går själv utan Christian tycker jag att det är lite plågsamt. Jag får som ensam vit kvinna mera uppmärksamhet än jag önskar.
Sen kan det hända att det är de vita kvinnorna som har gjort det så…vad vet jag.
Jag skulle aldrig våga att resa ensam i Afrika….
Solnedgång på savannen….
Solnedgång i Lamu är också vackert och nu säger jag hejdå, det har varit ett väldigt hallå med brist på både ström och nätverk för att få till detta inlägget!
Ha det så bra allihopa, jag är snart tillbaka! : ) Kram, Mia
